Välkommen Andreas!

Vi vill med detta inlägget passa på att välkomna Andreas Persson till Unga Vuxna Trelleborg. Andy, som han också kallas, är en jordnära, erfaren och välartikulerad snubbe som förutom att vara en grym banjospelare även uttrycker sig genom andra konstformer såsom fotografi och målning.

Andy har en lång erfarenhet av vård- och myndighetskontakter som han kommer att dela med sig av. Vi ser fram emot att få ta del av hans betraktelser och upplevelser.

Bättre och smidigare kommunikation med Slack!

Nu har vi tagit ett viktigt steg i kommunikationen genom att starta vår egen grupp på Slack. Vi är i behov av bättre, smidigare och mer synkade kommunikationslösningar då vi alla befinner oss på olika platser.

Genom att använda Slack så kan vi ha kontakt med varandra i realtid, ha diskussioner och lägga upp material. Självklart så kommer Josefin och jag att vara tillgängliga på plats eller via e-post och telefon men vi rekommenderar ändå allihop att i första hand använda Slack.

En annan bra sak med Slack är att det går att ladda ner som App till både iPhone och Smartphone så att vi allihop är uppdaterade med varandras åtaganden. Deltagare kommer att kunna ha privata konversioner med oss samt alla andra deltagare.

Alla registrerade deltagare kommer att få e-post med inbjudan till denna Slack-grupp och vi ser gärna att vi gemensamt testar detta utmärkta verktyget! Det är väldigt användarvänligt!

Jag hjälper gärna den som vill med installationen av Slack på telefonen/datorn. Bara hör av er innan ni kommer förbi för att säkerställa att Josse eller jag finns på plats.

Anledningar till att skaffa och använda Slack;

  • Det är snabbt och smidigt!
  • Det är GRATIS!
  • Man kan dela med sig av tankar och ideer samt lättare ta hjälp av varandra deltagare.
  • Slack är tillgängligt via nätet (Slack.com), finns som app till iPhone och Smartphone, Program att ha på privatdatorn samt fungerar på läsplattor.
  • Josse och jag kan hålla er uppdaterade kring vad som händer och görs.
  • Deltagare kan uppdatera oss och de andra deltagarna om vad som händer.
  • Det blir lättare att svara på eventuella frågeställningar.

 

Välkommen Fredrik!!

Nu har vi fått ytterligare förstärkning i Unga Vuxna Trelleborg med Fredrik Hansson som blir först med att representera killarna. Fredrik är en klok, empatisk och driftig person som vill dela med sig av sina egna erfarenheter och idéer för att hjälpa andra!

Förutom att vara en kanontrevlig snubbe så är Fredrik dessutom aktiv i Rättighets- och inflytandefrågor bl.a. genom sin medverkan som styrelsemedlem i RSMH Trelleborg.

Vi ser fram emot att få ta del av hans berättelser, tankar och funderingar framöver.

Välkommen Nathalie!!

Vi vill hälsa Nathalie Nilsson välkommen till Unga Vuxna Trelleborg.

Nathalie är aktiv i den ideella föreningen Trygga Barnen som ni kan besöka HÄR. Genom sitt intresse och engagemang i att hjälpa barn och unga så har Nathalie redan blivit lite av en lokal kändis. Kolla in artiklarna om henne och hennes arbete som Trygg Hjälte hos Trelleborgs Allehanda  och Lokatidningen.

Vi är glada att ha henne med oss i det fortsatta arbetet för framtidens Trelleborg.

Funderingar kring unga personer & gemenskap

Jag reflekterade lite angående hur jag upplevde tiden när jag var en sisådär 14-15 år. Hur jag, som var en person som inte alls passade in i den mall som i alla fall eftersträvades på den skola jag gick på då, försökte hitta en plats att finna ett sammanhang i. Det handlade mycket om att vara en del av något och just då fokuserade man mycket på sport. Dels i skolan under gymnastiken men också på fritiden. När man då som jag inte utövade någon sport och inte var insatt i sport överhuvudtaget så befann man sig i en slags utanförskap. Varken frivilligt eller ofrivilligt, det bara var så.

Jag tror att det detta fenomenet finns i de flesta åldrar. Kanske mest när man räknas som ung eller ung vuxen, när man fortfarande försöker hitta dels sin identitet men också hitta sin plats i ett sammanhang. Jag kan ju säga att nu som 25-åring har jag ungefär samma funderingar och känslor angående detta ämne som då när jag var i femtonårsåldern.

Hur hittar man egentligen gemenskap med andra när man kanske varken vill eller kan vara med i de som finns tillgängliga?

Man söker efter gemenskap men hittar den inte någonstans

Att hitta gemenskap när man inte vill vara en del av något. En nästan omöjlig uppgift. Jag tror att många unga människor står inför just den utmaningen. Man vill å ena sidan hitta ett sammanhang, vara en del i gemenskapen och att tillhöra. Den andra delen av en vill bara försvinna, vara en i mängden och definitivt inte pröva något nytt, nej gudskelov! Då kan man ju göra bort sig och tvingas testa nya saker och lära känna nya människor. Nej, då är det lättare att tacka nej till det mesta och stanna kvar i sin komfort zon.

När man däremot har kommit till den punkten att man nog ändå vill hitta en grupp, kanske en samling människor man kan han något gemensamt med, och börjar titta på utbudet för unga människor, ja då visar det sig att tanken man hade från början snabbt går tillbaka till ursprunget. Vad finns det? Jo, sport. Och ju mer ointresserad man är av sport, desto mer sport ser man. Överallt.

Alla som gått i skolan vet ju att de som gillar sport och till och med är bra på sport, det är de som räknas. Då är man säkert populär och har något gemensamt med en stor del av de andra eleverna på skolan. Man visar dessutom att man inte är en latmask och faktiskt uppvisar någon slags potential.

Den andra skaran som inte var intresserade av sport, definitivt inte bra på det och utövade absolut inte det på fritiden, hur skulle de då avancera i den hierarki som råder i skolan? I det sociala sammanhanget man blir en del av redan då. Även om man lyckas ta sig igenom skolidrottens obligatoriska timmar så är det ju direkt efter skolan, på fritiden, som resten av ens gemenskap med andra tar fart. Och även där är sport direkt kopplat till att vara ungdom och vilja vara en del av något ”föreningsliv” och- eller gemenskap. Det är liksom där man satsar. Klart ungdomarna ska ha tillgång till sport! Jovisst, men alla de som av olika anledningar inte vill/kan utöva sport? Då finns det ju självklart en liten del kultursammanhang man kan ta del av. Om man har tid. Och råd. Och viljan/förmågan att vara del av en grupp. För att vara en del i gemenskapen kostar(!) Dessutom visar samhället tydligt att sportig = cool och attraktiv vs exempelvis musikskola = töntigt (i låga åldrar)

Men! Då återkommer vi till det ursprungliga problemet. Om man nu har så dålig självkänsla så att man, trots att en del av en vill vara med i gemenskapen, faktiskt inte orkar utsätta sig för alla dessa grupper, möten, träffar osv som man måste när man vill vara med. Hur ska man då göra? Hur ska samhället då nå ut till en? Och inbjuda till att vara just med, att ta det där lilla första steget?

Jag tror mycket handlar om att vissa redan från början utses en plats utanför gemenskapen. För att man inte passar in i ”mallen” som samhället oftast vill att man ska. Det måste börja synas att saker och ting inte längre behöver handla om prestige och att vi börjar visa att man inte behöver vara sportig eller ha en supertalang för något, utan att man får vara med ändå. Mycket idag handlar ju om att ”alla får vara med” osv, men får alla verkligen vara med? Att bli en del i gemenskapen måste sluta handla om pengar och status, vem som har mest möjligheter vs vem som har minst. Särskilt viktigt för unga människor att se att det inte handlar om det.

Ibland måste man även se över hur man inbjuder till att delta och hur man pratar om olika slags sammanhang man kan vara i. Kanske det behövs kommas på nya sätt att få med unga personer på tåget. Ut i något slags gemenskap, oavsett var det kan tänkas vara eller hur det kan tänkas se ut. Mindre grupper, mer individanpassat, mer motivation och att inte ge upp de som behöver lite mer tid på sig att våga kliva ur sin komfort zon och hittar sin plats bland andra människor.

Nästan all sorts gemenskap och sammanhang är bra, men det är faktiskt inte bara sport som kan få en att känna tillhörighet!

 

Välkommen Malin!

Vi vill hälsa vår första deltagare välkommen till Unga Vuxna Trelleborg. Malin kommer att presentera sig närmare på sin egen sida under fliken Våra Deltagare.

Malin är en fantastisk person som genom att dela med sig av sina egna erfarenheter och levnadsberättelse vill bidra till att hjälpa andra yngre människor.

Förutom att vara en kreativ och empatisk person så är Malin dessutom styrelsemedlem i RSMH Trelleborg.

Det är här det händer!

Det har hänt en hel del i verksamheten sedan mitt förra inlägg. Som du säkert lagt märket till så börjar sajten sakta men säkert ta form.

Josse och jag har haft en rad riktigt bra träffar med potentiella projektdeltagare och vi har även fått ett litet reportage i Lokaltidningen. För att se reportaget klicka HÄR.

Vi kommer snart att vara igång med våra första projektdeltagare och kommer även att spetsa till våran marknadföring ännu mera för att se till att vi når ut till så många som möjligt!