Ett bra möte blev min vändpunkt

”Jag duger om jag är perfekt, mår du bra så mår jag bra”

Jag skrev i mitt första inlägg #maskrosbarn om när jag kom i kontakt med socialen för första gången. Jag var bara 18 år gammal, min son var nog strax innan ett år och jag kände att jag hade fått nog.

Hans pappa kom och gick med olika ursäkter, det var fyllor, brott, det ena med det andra och jag kunde inte lite på att han var drogfri längre, så jag tog kontakt med socialtjänsten för att få samarbetssamtal och stöd.

Han dök aldrig upp på vårt möte och då nämnde hon anhörig programmet som dom har på öppenvården. Jag minns inte så mycket av vårt samtal, men jag får en varm känsla i kroppen när jag tänker på det. Jag visste heller ingenting om medberoende och i den stunden kände jag inte heller att jag mådde speciellt dåligt. Jag berättade lite om hur vår situation såg ut och jag får en känsla av att hon verkligen lyssnade och snappade upp viktiga signaler, hon i det samtalet, genom att erbjuda mig en plats på anhörig programmet gav mig en brytpunkt i livet, en vändpunkt.

”Då visste jag inte att jag var medberoende, eller vad det var”

Rent spontant fattade jag nog ingenting om vad det var för något, Men jag kände nog å andra sidan att det kunde vara riktigt skönt att saker skulle handla om mig för omväxlings skull, och det är det bästa jag gjort i hela mitt liv.

Så tack till dig som tog emot mig som 18 årig mamma och bemötte mig som vilken annan mamma som helst, som såg mig, och visade mig vidare till rätt hjälp så jag har kunnat vara en sund och frisk mamma till min son.

Och framför allt tack till P som höll i min anhörig behandling, för att du såg mig och mina känslor. För att du lärde mig att hantera och känna mina känslor, gav mig viktiga verktyg i livet och för att du fick mig att förstå att jag är den viktigaste personen i mitt liv, det tar jag alltid med mig, du är fantastisk! 🌸

Det finns hopp och det finns rätt hjälp att få, alla förtjänar att må bra! 

 

1 tanke på “Ett bra möte blev min vändpunkt

  1. Vilken fin text Nathalie!! Jag blir så nyfiken på det här anhörigprogrammet varje gång du nämner det. Låter verkligen som en fantastisk insats. När man jobbar med inflytandefrågor och egenerfarenhet så är det ofta så att man fokuserar på allt negativt som vi måste handskas med på olika sätt och därför känns det så uppfriskande och hoppfullt att även få ta del av berättelser om alla de eldsjälar som verkligen lyckas hjälpa oss och som har ”det där lilla extra”. Jag tycker att det är viktigt att vi hjälps åt att även uppmärksamma alla de personerna som i sitt yrke gör så otroligt stor skillnad i utsatta människors liv och vardag. Jag är övertygad om att P blir glad, rörd och stolt när hon läser din text!! 🙂

Lämna en kommentar