Försäkringskassan

Försäkringskassan var för mig en okänd myndighet som inte har särskilt bra rykte. De är de som sköter sjukbidragen och som ska ha in läkarintygen för att godkänna sjukskrivningar. De gör även en del annat som har med olika bidrag att göra men jag har inte varit berättigad att ansöka om dessa.

Jag fick veta att jag efter 14 dagars sjukdom skulle skicka in ett läkarintyg till dem för att kunna fortsätta vara sjukskriven från mina universitetsstudier. Försäkringskassan godkände dock inte min första läkares remiss då de ansåg att han inte beskrev mitt tillstånd tillräckligt utförligt. När jag ringde för att se hur allt var så sa de att de hade försökt få en bättre beskrivning per telefon men att han inte kunnat ge bra svar. De godkände sjukskrivningen ändå för att underlätta för mig.

Min nästa kontakt med dem var hur det skulle bli angående pengar nu och de förklarade att jag skulle få mitt CSN bidrag+lån istället för sjukpenning fram till skolårets slut. Därefter var jag inte berättigad några vidare bidrag därifrån eller från försäkringskassan eftersom jag aldrig jobbat i 6 månader på samma arbetsplats utan endast studerat. Hur det kan få lov att vara såhär förstår jag inte. Varför ska man som student bli utslängd från trygghetssystemet bara för att man inte arbetat? Det är allmänt känt att en universitetsutbildning är som ett heltidsjobb med en del arbete hemma men ändå får man ingen ersättning om man går in i väggen eller drabbas av en långvarig sjukdom. Dessutom förväntas man nästan i dagens samhälle studera vidare för att visa att man vill ha ett bra jobb.

Resultatet blev att jag har fått söka ekonomiskt bistånd istället, i alla mina många månader som sjukskriven . När jag väl blev så pass frisk att jag nu kommer kunna ingå i projekt eller arbetsträning så ska jag egentligen kunna söka en del bidrag från försäkringskassan igen. Istället blev jag rekommenderad av en av mina handläggare att fortsätta söka ekonomiskt bistånd ett tag till för att slippa krav och liknande från myndigheter då min sjukskrivning nu gått ner till 75%.

Samverkan på Riktigt

Unga Vuxna Trelleborg vill utifrån sitt okonventionella arbetssätt sträva för något vi valt att kalla Samverkan på Riktigt, alltså att föregå med gott exempel i samverkansfrågor inom kommunen och upptagningsområdet.

Det pratas flitigt om samverkan. Men vi vet att det är ett luddigt begrepp och att alla verkar definiera eller tolka innebörden av ordet olika. Unga Vuxna Trelleborg anser kort och gott att samverkan innebär att olika parter känner till, har kontakt med och stöttar varandras arbete när man ändå arbetar mot samma långsiktiga mål. Svårare än så behöver det inte vara.

I vårt fall så arbetar vi med alternativa eller okonventionella vägar i att möta och stötta utsatta individer i syfte att erövra, eller återerövra, kontrollen och intresset över sitt eget liv. Vi anser att man ska lyssna till och tillvarata upplevelserna och erfarenheterna av sina klienter, kunder, patienter, vårdtagare, brukare, elever OCH den egna personalstyrkan för att TILLSAMMANS bygga upp ett samhälle där alla parter arbetar mot samma mål.

Egenerfarenhet och inflytandefrågor

Vi arbetar med egenerfarenhet och inflytandefrågor som berör alla på sikt även om vi arbetar gentemot en särskild målgrupp. Man måste ha en vilja att ta sitt liv i en positiv riktning men för att kunna göra det bästa av sin situation så behöver vi ett samhälle som ser potentialen i människor oavsett kön, bakgrund, etnicitet, sexuell läggning och trosuppfattning (eller brist därav för den delen…).

Vi behöver också en samhällsservice som är fritt från prestige-tänket om vem som har den ”bästa” lösningen eller vem som kan marknadsföra sig och synliggöra sig mest. Allt sådant nonsens hör inte hemma i framtidens samhälle.

Där jag faktiskt fann hjälp

Kommunen och arbetsmarknadsförvaltningen Trelleborg:

Trelleborgs kommun har valt att låta en del av socialens jobb falla på arbetsmarknadsförvaltningen. Därför var det hit jag fick söka mig när jag fann mig nära en absolut ekonomisk kris.

Då jag bara har studerat och haft helg/sommarjobb så var jag inte berättigad till någon ersättning när jag blev sjukskriven. Därför fick jag lämna lägenheten i Lund och flytta tillbaka hem till min far i Trelleborg. När pengarna var helt slut var det dags att vända sig till socialen, eller i Trelleborgs fall, kommunen och arbetsmarknadsförvaltningen. Jag hörde av mig till kommunens kundtjänst som berättade hur jag skulle ansöka online. Problemet var bara att kommunens system inte hade hunnit med min ändring av folkbokföring så jag fick åka ner till kommunhuset ändå. Där hjälpte de mig på plats med min ansökan men de verkade inte veta hur allt skulle tolkas i formuläret. De kom också på att jag måste få godkänt från arbetsmarknadsförvaltningen innan jag kunde få några pengar.

Jag fick en tid med en handläggare och fick för tusende gången berätta min sjukdomshistoria och ovissheten om min nuvarande situation. Min handläggare var väldigt förstående och förklarade hur systemet funkar och vad de kräver. Som sagt så ordnade hon senare problemen med arbetsförmedlingen och skrev en planering för mig som baserades på min sjukdomshistoria.

Jag har sedan träffat min handläggare fler gånger och vi har kommit fram till samma sak var gång, att mitt deltagande på dagsjukvården hos Trelleborg vuxenpsykiatri, hjälper mig framåt och att vi väntar med större åtgärder innan sjukskrivningen hävs.

Vid avstämningsmötet bestämdes det att min sjukskrivning ska upphävas i pril och att jag då ska ingå i ett program hos arbetsmarknadsförvaltningen som förbereder en inför arbetsträning och att jag då ska få rätt till både aktivitetsersättning och bidrag. Jag har dessutom rätten att själv välja område som jag kan tänka mig att prova när jag ska arbetsträna.

Ledaren för den grupp jag i april blev del av är en utmärkt människokännare som skulle kunna arbeta som vad som helst när det kommer till människor. Hon har hjälp mig att få perspektiv på mig själv och mina relationer. Hon har sett igenom den okontrollerbara och automatiska fasad som jag får vid möten med nya människor. Hon har med positiva och vänliga ord försäkrat mig om att det är inte mitt fel att jag har hamnat här men att jag måste bli mer avslappnad i en arbetsroll om jag inte ska falla tillbaka igen.

Vid tillfällena då gruppen träffades så fick vi reflektera över hur våra dagar såg ut, hur vi ville att de ska se ut och vad vi kan göra för att nå dit. Vi fick även göra tester som skulle kunna visa oss arbetsområden som passar oss. Jag fick många vårdande förslag och gruppledaren konstaterade helt enkelt att jag är en social människa som tycker om att vara med andra människor, en bild som jag aldrig föreställt mig om mig själv förut.

Via gruppledaren fick jag en arbetsträningsplats där jag nu är 6 timmar i veckan. Min huvudsakliga uppgift är egentligen inte särskilt arbetsinriktad utan hon tyckte att jag skulle lära och lyssna på mannen som jag arbetar med. Han ska visa hur jag kan slappna av, våga göra fel och släppa lite på mig alltför höga arbetsmoral.