Där jag faktiskt fann hjälp

Kommunen och arbetsmarknadsförvaltningen Trelleborg:

Trelleborgs kommun har valt att låta en del av socialens jobb falla på arbetsmarknadsförvaltningen. Därför var det hit jag fick söka mig när jag fann mig nära en absolut ekonomisk kris.

Då jag bara har studerat och haft helg/sommarjobb så var jag inte berättigad till någon ersättning när jag blev sjukskriven. Därför fick jag lämna lägenheten i Lund och flytta tillbaka hem till min far i Trelleborg. När pengarna var helt slut var det dags att vända sig till socialen, eller i Trelleborgs fall, kommunen och arbetsmarknadsförvaltningen. Jag hörde av mig till kommunens kundtjänst som berättade hur jag skulle ansöka online. Problemet var bara att kommunens system inte hade hunnit med min ändring av folkbokföring så jag fick åka ner till kommunhuset ändå. Där hjälpte de mig på plats med min ansökan men de verkade inte veta hur allt skulle tolkas i formuläret. De kom också på att jag måste få godkänt från arbetsmarknadsförvaltningen innan jag kunde få några pengar.

Jag fick en tid med en handläggare och fick för tusende gången berätta min sjukdomshistoria och ovissheten om min nuvarande situation. Min handläggare var väldigt förstående och förklarade hur systemet funkar och vad de kräver. Som sagt så ordnade hon senare problemen med arbetsförmedlingen och skrev en planering för mig som baserades på min sjukdomshistoria.

Jag har sedan träffat min handläggare fler gånger och vi har kommit fram till samma sak var gång, att mitt deltagande på dagsjukvården hos Trelleborg vuxenpsykiatri, hjälper mig framåt och att vi väntar med större åtgärder innan sjukskrivningen hävs.

Vid avstämningsmötet bestämdes det att min sjukskrivning ska upphävas i pril och att jag då ska ingå i ett program hos arbetsmarknadsförvaltningen som förbereder en inför arbetsträning och att jag då ska få rätt till både aktivitetsersättning och bidrag. Jag har dessutom rätten att själv välja område som jag kan tänka mig att prova när jag ska arbetsträna.

Ledaren för den grupp jag i april blev del av är en utmärkt människokännare som skulle kunna arbeta som vad som helst när det kommer till människor. Hon har hjälp mig att få perspektiv på mig själv och mina relationer. Hon har sett igenom den okontrollerbara och automatiska fasad som jag får vid möten med nya människor. Hon har med positiva och vänliga ord försäkrat mig om att det är inte mitt fel att jag har hamnat här men att jag måste bli mer avslappnad i en arbetsroll om jag inte ska falla tillbaka igen.

Vid tillfällena då gruppen träffades så fick vi reflektera över hur våra dagar såg ut, hur vi ville att de ska se ut och vad vi kan göra för att nå dit. Vi fick även göra tester som skulle kunna visa oss arbetsområden som passar oss. Jag fick många vårdande förslag och gruppledaren konstaterade helt enkelt att jag är en social människa som tycker om att vara med andra människor, en bild som jag aldrig föreställt mig om mig själv förut.

Via gruppledaren fick jag en arbetsträningsplats där jag nu är 6 timmar i veckan. Min huvudsakliga uppgift är egentligen inte särskilt arbetsinriktad utan hon tyckte att jag skulle lära och lyssna på mannen som jag arbetar med. Han ska visa hur jag kan slappna av, våga göra fel och släppa lite på mig alltför höga arbetsmoral.

1 tanke på “Där jag faktiskt fann hjälp

  1. Louise, du skriver oerhört bra och tydligt om dina erfarenheter. Det är intressant att få ta del av dina positiva erfarenheter av din kontakt med Arbetsmarknadsförvaltningen. Det gläder mig extra mycket om att läsa hur bra stöd du har från din handläggare där och att du nu har en arbetsträning hos en anordnare där du trivs och där du själv känner att du kan vinna något och utvecklas. Jag är säker på att din handläggare uppskattar din text och jag kan bara hoppas att berörda personer inom den delen av kommun faktiskt tar till sig av berömmet och att det inspirerar dem att fortsätta på samma spår. 😀

Lämna en kommentar