Unga vuxna sätter färg på Trelleborg

Klicka här för fullständigt program (öppnas i nytt fönster)

Louise bloggar vidare

Vi kan stolt meddela att vår kära medarbetare och inspiratör Louise Sandberg lagt om och skapat en ny blogg där hon kommer att bidra med personliga erfarenheter och betraktelser.

Inom kort så kommer Louise även att skriva en krönika hos oss där hon kommer att ta upp en rad ämnen som kan vara av intresse för både profession och egenerfarna.

Klicka HÄR för att läsa och följa bloggen.

Personligt ombud – Trelleborg

Träff med Marie Wigårde: Personligt ombud i Trelleborgs kommun.

  • Marie är det enda personliga ombudet i Trelleborgs kommun.
  • Hon har ca 70 klienter om året.
  • Vissa har hon kontinuerlig kontakt med, vissa lite då & då när de är i extra behov av hennes stöd.
  • Klienterna söker upp henne genom att mejla eller ringa själv, andra har föräldrar som är oroliga och kontaktar henne och ibland är det någon kontaktperson inom vård/myndighet som kontaktar henne för en klients räkning.
  • Hon har mycket samverkan med Arbetsmarknadsförvaltningen, arbetsförmedlingen, vårdcentraler och allmänpsykiatrin.
  • Klienternas ålder varierar mellan 18-65 år.
  • Vissa klienter vill ha lite hjälp med ekonomin men ej ha någon god man. Då kan Marie stötta med att påminna när det är dags att betala räkningarna eller hjälpa de som behöver stöd i hur man betalar räkningarna.
  • Hon lotsar folk i rätt riktning med att söka boendestöd, söka fonder, kallar till möte, påminner om möte, hjälper folk att söka rätt sorts hjälp och kanske få rätt sorts diagnos samt fungerar som en länk mellan klienten och myndighetskontakterna.
  • De unga vuxna behöver hjälp med att komma in i systemet.  Det behövs erfarenhet när det gäller papper, blanketter, ersättning, stöd osv. De som är äldre har oftast varit med länge och ”anpassat” sig.
  • De unga vuxna vill hellre ha kontakt via mejl & sms medan de äldre föredrar att alltid ses.
  • Marie berättar att bemötandet av klienten är mycket viktig. Det har blivit bättre än hur det var för ett par år sedan. Då kunde bemötande från olika vård & myndigheter vara lite si sådär.
  • Marie lägger upp sina tider själv. Vill någon hellre träffas på kvällen eller helgen, så går det bra. Hon upplever att unga hellre vill träffas på okonventionella tider.
  • Mötet med klienterna sker oftast hemma hos klienten själv, på ett café, på dagverksamheten Kärnan eller där klienten känner sig bekväm. Vid första mötet berättar klienten om sina problem, detta för att Marie ska bilda sig en uppfattning om svårigheterna och hur de ska gå vidare tillsammans.
  • Hon upplever att klienten ofta känner osäkerhet vid olika möte, då är det bra att ha Marie med som en stöttepelare och ett par extra öron som hör och kommer ihåg vad som blir sagt.
  • Hon upplever det som att det finns en del skillnader mellan äldre klienter och de unga vuxna. Det är helt andra förutsättningar som ges idag på unga.

 

Länk från Trelleborg Kommuns hemsida där man kan läsa mer om personligt ombud:

PERSONLIGT OMBUD I TRELLEBORGS KOMMUN

 

Några ord från Louise Sandberg som har haft Marie Wigårde som personligt ombud.

Under en frukost på dagsjukvården så pratar vi lite löst om hur livet ser ut. Jag berättar om mina farhågor att missa något som krävs av mig för att jag ska få ersättning eller att försäkringskassan ska sluta godkänna min sjukskrivnings osv. Då reagerar en man som arbetar som mentor på dagsjukvården. ”Har du inte personligt ombud?” Jag visste inte ens vad det var så han förklarade att alla människor har rätt till att be om hjälp av ett personligt ombud när det kommer till t.ex. myndighetskontakter.

Jag googlade fram Trelleborgs ombud och lämnade ett meddelande. Hon ringde upp mig och vi träffades för att bena ut mina frågor och vad hon kunde hjälpa mig med. Hon har sedan hjälpt mig med att förstå vad försäkringskassan är ute efter, hur jag ska göra för att söka ekonomiskt bistånd och överklaga när de beslutat att neka mig pengar samt hjälpt mig med vilka som ska ha kopior på min sjukskrivning för att allt ska stämma.

Hennes hjälp har varit ovärderlig då den har gett mig lugn, jag har kunnat vara säker på att jag gjort allt jag ska och jag visste att jag hade någon att vända mig till om något skulle hända. Jag kan känna en stor frustration över att inte Arbetsmarknadsförvaltningen informerade mig om att det fanns ett personligt ombud i Trelleborg. Jag berättade ju för dem om min oro att missa eller missförstå något och att jag kände hur lite koll jag hade i allt kaos.

Något annat som också ger mig stor frustration är att det endast finns ett personligt ombud i hela kommunen. Vi är många som känner ett starkt behov av hjälp och många skulle må bra av att kunna få det stödet som ett personligt ombud kan ge. Jag tror dessutom att behovet kommer att öka och bli för mycket för en person att möta.

 

Månadens tema – Ett avgörande i mina vård- och myndighetskontakter

Månadens tema fokuserar på avgörande ögonblick och kontakter inom vård- och myndigheter.

Vi har alla erfarenheter av smärta, ovisshet, rädsla eller svårigheter under livets gång, det är ju en del av livet. Men för flera av oss så kan det helt enkelt bli för mycket att klara av på egen hand.

Det är ingen i att sträcka ut en hand och be om hjälp. Men det kan ta tid att inse att man behöver hjälp, man måste vara mogen/redo för det själv.

Många gånger så kan det vara besvärligt och ta alldeles för lång tid innan/om man får just den hjälpen man behöver.

Det vi vill förmedla tillsammans med inspiratörerna denna månaden är att ge några exempel på avgöranden i resan mot ett bättre mående. Vad var det som gjorde att denna kontakten blev ett avgörande? Hur kan andra behövande få kontakt med samma instanser?

Klicka nedan för att läsa texterna;

Dagsjukvården, de gav mig vändningen

Självskadefri tack vare Team Agnes

En avgörande allians

Några individer som gjort skillnad i mitt vuxenliv

Alkoholisten


”Barn som har föräldrar med beroende problematik tvingas växa upp för fort. Plötsligt är det de som måste ta ansvar för sin egen mamma eller pappa. Trygga barnen arbetar för att dessa barn kan få trygghet i sina liv och få lov att bara vara barn.”

Jag får känslan av att många människor än idag har väldigt liten kunskap om alkoholism, och än mindre hur det påverkar de anhöriga omkring, och framför allt barnen. Vuxna tror oftast att de kan dölja de ”vuxna” problemen genom att inte prata om det eller att hjälpa till att ’dölja’ den alkoholiserade föräldern genom diverse ursäkter om sjukdomar och annat, men barn märker väldigt tidigt när det är något som inte stämmer, detta utrycker sig ofta att man kanske går runt med en stor klump i magen och att man känner sig okoncentrerad. Detta kan också  leda till en ”osann” verklighet och de anhöriga/ barnen blir osäkra på sina känslor, man slutar lita på sina känslor.

Tillexempel så kanske barnet/den anhöriga känner sig orolig, rädd/ har en klump i magen, men familjen/ vuxna/ missbrukaren säger att ingenting är fel, då tar barnet/den anhöriga på sig skulden, ”det är jag som känner fel” -> börjar tänka på ”hur jag ska känna i denna situationen” istället, och så börjar man tänka på sina känslor istället för att känna dom.

”Alkoholism handlar om psykisk ohälsa”

Det som är viktigt för mig att förmedla i allt det här är att alkoholism finns i alla sammhällsklasser, den kan se ut på olika sätt, men känns oftast ungefär detsamma. Jag är själv uppvuxen i en stor villa med gula knutar, vi hade en stor grön trädgård med äppel träd. En av mina närmsta vänner bodde över gatan, jag hade minst 5 kaniner, det var käpp-hästar, kanin klubbar, hinder i trädgården uppställda av vita plast stolar och krattor. Där var nästan ständigt barn i trädgården och ungdomar i källaren (eftersom jag har en bror som är 5 år äldre än mig) och så hade jag föräldrar som verkligen älskade sina barn helhjärtat. idyllen är perfekt.

Mina föräldrar hade också två helt vanliga arbeten de åkte till varje dag, jag var otroligt aktiv i stallet och hos oss var alkohol egentligen ingenting konstigt alls, och jag kände inte heller någon oro kring alkohol. Mina föräldrar kunde ha fest på helgen där det serverades vin och öl och allt möjligt, det var nästan då man sov som tryggast.

Det är när det sker en personlighetsförändring som det blir oroligt.

Men så finns den där andra biten, som är hemlig, när något plötsligt förändras, när den ena plötsligt är jättesur, och den andre plötsligt är jättesnurrig, när man blir orolig, när den där personlighetförändringen sker som gör att man går runt med den där klumpen i magen och inte vet vad som är fel, när verkligheten plötsligt blir lite svår att ta på och det uppstår lögner och brutna löften.

Det är okej att både älska och hata den där personen. För mig har det hjälpt att skilja på dom och nästan se dom som olika personer, alkoholism är en sjukdom, du kan inte skylla på den, givetvis, men det är psykisk ohälsa och det är alldeles för tabubelagt, vi måste börja våga prata om det och de känslor som trycker omkring ämnet. Min erfarenhet av alkoholister (nyktra) är ju att den större delen faktiskt är de mest fantastiska, mest kärleksfulla, engagerade och otroligt kloka människor, det är iallafall min *förälder*!

Det finns många som behöver hjälp, och som vill ha hjälp och stöd. De kanske är i en djup sorg eller depression, men på grund av all tabu och på grund av att vi inte vågar fråga så möjliggör vi istället deras missbruk och deras psykiska ohälsa fortlöper.

Så frågan är fortfarande, hur når vi ut till dessa barn som ofta lider i skuggorna, som inte vågar prata om det på grund av all skam.

Vi måste #vågase #vågafråga #vågaståkvar och vi måste sluta döma, för allas skull🌸

 

Med varma soliga hälsningar Nathalie 🌸

Om vikten av ett gott bemötande när man arbetar med en mångfald av människor

Foto: Chris_ti_ane

”Det kostar väl fan ingenting att vara lite mänsklig?”

En av de sakerna man pratar mest om när det handlar om olika former av inflytandearbete är vikten av ett gott bemötande. Eftersom myndigheter och vården arbetar med en mångfald av människor varje dag så tar man för givet att detta inte vore ett bekymmer. Men tyvärr så händer det att många av oss vid ett tillfälle eller annat råkar ut för att man får ett dåligt bemötande.

Jag kan själv lista iallafall ett antal tillfällen då jag upplevt att jag blivit bemött på ett sätt som varit under all kritik. Både i rollen som livegen i konstant beroendeställning gentemot myndigheterna men även, otroligt nog, i min nuvarande roll som projektledare när jag var inbjuden att presentera vårt projekt ute hos en verksamhet som arbetar med människor.

Det har mest handlat om att ett något fåtal individer inte visar mig den respekt, tolerans och värdighet som jag utifrån min generella hövlighet anser att jag förtjänar. Sen att de kanske inte gillar min livsstil eller hur klär mig är inte deras ensak och ska inte påverka hur de bemöter mig.

Människor diskrimineras (ibland öppet) utifrån hur de klär sig, hur de pratar, vart de kommer ifrån, deras sexuella läggning, livsstil och ålder. Många unga vuxna upplever dessutom att man inte tas på allvar när man söker hjälp hos myndigheterna eller vården. Detta gäller i mångt och mycket även på arbetsmarknaden där många upplever svårigheter att få ordentligt fotfäste.

Ett annat förekommande problem är när handläggare, kontaktpersoner eller vårdpersonal fattar beslut över sin klients huvud utan dennes samtycke och delaktighet. Visserligen så kan det vara så att man som klient är lite försiktig med att kasta sig in i nya saker och inte alltid själv ser sin potential MEN bäst resultat får man från båda håll om man samarbetar med klienten utifrån dennes önskemål och förutsättningar snarare än att alltid anse sig ha rätt själv. Beslut bör fattas gemensamt av både klient och handläggare.

Vad är det som gör detta? Är det människans typiska, underliggande, strävan efter att projicera sina subjektiva åsikter, moral och värderingar på sina medmänniskor? Kanske, men många gånger så tror jag inte ens att de som ger ett sådant undermåligt bemötande ens är medvetna om att de gör det. Jag tror många gånger att snarare handlar om brist på kunskap, arbetsrelaterad stress eller att man trycker på klienten utifrån sitt uppdrag. Därför måste vi våga tala öppet om det.

Så vad kan man göra själv för att försäkra sig att man ges ett så bra bemötande som möjligt?

  • Först och främst så tror jag att det är av yttersta vikt att alltid i första hand föregå med ett gott exempel själv.
  • Ta reda på vilka dina rättigheter är, men också dina skyldigheter. Anteckna gärna.
  • Låt personen ifråga veta vad det är DU behöver och vill ha hjälp eller stöd med. Gör det så tydligt som möjligt och även gärna skriftligen. Hur ska personen kunna hjälpa DIG på bästa sätt om du inte berättar vad du vill?
  • Om du upplever att du blir dåligt bemött så låt personen ifråga veta att du känner så och att det inte är ok.

Exempel på ett bra/önskvärt bemötande kan vara;

  • Att alltid bli tilltalad och behandlad på ett vänligt och respektfullt sätt.
  • Att få lov att ställa frågor och att frågorna tas på allvar.
  • Att få vara delaktig i ens egna vårdplan eller handlingsplan. Helt enkelt att inga beslut ska fattas utan ens medgivande.
  • Att ens situation  och/eller mående tas på allvar och inte förminskas eller trivialiseras.
  • Att i minsta möjliga mån hänvisa till möjliga repressalier (ofta ersättningsrelaterade) i tal och skrift.

Välkommen Louise!

Vi vill härmed välkomna Louise Sandberg till UVT. Louise är en driven person med en rad utbildningar bakom sig och pågående erfarenheter av den så kallade myndighetskarusellen. Förutom att vara en mycket kompetent skribent och kattmänniska så har Louise även ett gediget intresse för Fantasy- och Science Fiction. Vi ser med spänning fram emot att få ta del av hennes upplevelser och iakttagelser.

Välkommen Andreas!

Vi vill med detta inlägget passa på att välkomna Andreas Persson till Unga Vuxna Trelleborg. Andy, som han också kallas, är en jordnära, erfaren och välartikulerad snubbe som förutom att vara en grym banjospelare även uttrycker sig genom andra konstformer såsom fotografi och målning.

Andy har en lång erfarenhet av vård- och myndighetskontakter som han kommer att dela med sig av. Vi ser fram emot att få ta del av hans betraktelser och upplevelser.

Välkommen Fredrik!!

Nu har vi fått ytterligare förstärkning i Unga Vuxna Trelleborg med Fredrik Hansson som blir först med att representera killarna. Fredrik är en klok, empatisk och driftig person som vill dela med sig av sina egna erfarenheter och idéer för att hjälpa andra!

Förutom att vara en kanontrevlig snubbe så är Fredrik dessutom aktiv i Rättighets- och inflytandefrågor bl.a. genom sin medverkan som styrelsemedlem i RSMH Trelleborg.

Vi ser fram emot att få ta del av hans berättelser, tankar och funderingar framöver.

Välkommen Malin!

Vi vill hälsa vår första deltagare välkommen till Unga Vuxna Trelleborg. Malin kommer att presentera sig närmare på sin egen sida under fliken Våra Deltagare.

Malin är en fantastisk person som genom att dela med sig av sina egna erfarenheter och levnadsberättelse vill bidra till att hjälpa andra yngre människor.

Förutom att vara en kreativ och empatisk person så är Malin dessutom styrelsemedlem i RSMH Trelleborg.