Ida Wilör – Om att vara anhörig

Välkomna tillbaka nya som gamla läsare!   Nu är det äntligen dags för ytterligare en månadsuppgift, vilket jag tycker är super roligt. Framförallt när rubriken är något som ligger mig varmt om hjärtat.

Vanligtvis brukar jag skriva utifrån mina egna erfarenheter, men denna gång kommer Ida som anhörig inte stå i fokus, utan istället kommer jag skriva utifrån min professionella roll som Anhörigterapeut.

Jag hoppas min text kommer att beröra, och kanske ge dig ny kunskap och inblick på hur ett liv som anhörig kan vara!

De senaste åren har jag stött på många olika anhörigproblem, både i teoretiskt och i praktiskt arbete.

Anhörig kan man vara om man är familj, släkt eller nära vänner till missbrukare, psykiskt eller fysiskt sjuka personer eller personer med dysfunktionella relationer.

Det finns framförallt en sak jag vill lyfta med er. Det handlar om alla krav som anhöriga tar på sig.

I min yrkesroll kallar man det för livsregler. Exempel på livsregler kan vara – Jag måste vara glad, jag måste se till så att min lillebror mår bra, jag borde inte gråta, jag måste alltid ställa upp, jag kommer aldrig kunna flytta hemifrån, jag ska fixa det osv.. Om en person INTE lyckas slutföra sin livsregel kommer negativa grundantaganden fram. Exempel på negativa grundantaganden kan låta såhär – Jag är värdelös, jag är misslyckad, jag är hatad, jag är svag osv..

Se mina två exempel nedan;

”Jag måste ställa upp för mamma. Om jag inte ställer upp blir hon besviken på mig och jag är en misslyckad dotter.”   ”Jag borde inte gråta inför min lillasyster. Om jag gråter kommer jag se sårad ut och jag är en svag syster. ”

”Jag kommer aldrig kunna flytta hemifrån. Om jag gör det blir pappa ledsen och kanske dricker ännu mer, och då blir det mitt fel och jag blir hatad. ”

Känner du igen dig? Jag tror nästan det.

(livsregler och grundantaganden är något alla har, oavsett mående och status.)

Jag valde att dela med mig av det för att det är en viktig del ur ett anhörigperspektiv. Jag vet att det är lätt att ta på sig skuld och skam.

Det finns även tankefällor som gärna spökar hos anhöriga. Exempel; Pappa knarkar för att jag är dålig i skolan, mamma tycker jag är så värdelös så att hon vill ta livet av sig, min bror dämpar hatet mot mig med hjälp av droger osv. Mina exempel är på tankar som många anhöriga har, men vet vi 100 % säkert att det är just därför? Eller har vi hamnat i svart och vitt tänkande?.. Vi vet inte säkert att pappan knarkar för att sonen är dålig i skolan, det finns tusentals andra orsaker som kan vara anledningen. Men sonen har fastnat i en tankefälla och tror att det är hans fel.

När jag har samtalsstöd med mina klienter och får höra vad de känner, vad dom tänker och vilka beteenden som tillkommer blir jag berörd. Tänk att den personen som sitter framför mig mår så där JÄKLA DÅLIGT för att någon i hennes/hans omgivning är sjuk. Personerna framför mig har kanske inte valt ett liv med droger eller alkohol. Personerna har kanske inte valt att leva med en fysiskt sjuk person. Personerna har kanske inte valt att leva bland psykisk ohälsa. Men ändå är dem där och blir en del av problematiken.

Älska, hata, gilla eller ogilla. Oavsett vilken relation man har med den sjuka personen så har man oftast inte valt det livet.

Är du anhörig är du säkert expert på att luras. Du lurar säkert dina klasskamrater, dina arbetskollegor, dina grannar eller dina lagkamrater. Du luras så bra att de säkert tror du lever ett lyckligt och oproblematiskt liv. Inget drama och inget tjafs. Livet äger helt enkelt. Eller?

Varför ska anhöriga behöva luras? Varför ska inte anhöriga få rätt stöd? Varför ska inte anhöriga få tillgång till den trygghet som behövs? JAG VILL ÄNDRA PÅ DET. Lever man som anhörig bör man få rätt resurser till ett välfungerande liv. Du som anhörig ÄR VIKTIG!

Det är viktigt att vi börjar prata om anhörigproblematiken för att det inte ska bli något tabu. Mer information behövs. Fler föreläsningar, mer kontakt med myndigheterna, kanske mer spridning på sociala medier? (i dagens samhälle är det oftast där ny information sprids bäst)

Här nedan kommer jag skriva upp ett par exempel där du som anhörig kan komma i kontakt med en kurator, psykolog, terapeut eller liknande. En del av förslagen har åldersgräns. Jag personligen kan också kontaktas för rådgivning. Ni når mig på Idawilor.jobb@gmail.com

Jag hoppas min text har varit givande, och väckt känslor. Jag har en maxgräns på antal sidor, och tur är väl det. För jag skulle kunna skriva en hel bok om anhörigproblematiken, livsregler, grundantaganden, känslor, beteenden mm. Men huvudsaken med min lilla text är att den har fått dig till att förstå hur man kan trycka ner sig själv genom att någon annan är sjuk. Att ständigt känna sig värdelös, hatad osv är inget någon ska behöva känna. Men bland anhöriga är det så otroligt vanligt. Tyvärr.

Det är dags att ta hjälp för din egen skull!

En del Anhörigstöd som finns i Trelleborg kommun;

-Unga vuxna Trelleborg

– Skolsköterskor – Skolkuratorer – Skolhälsovården – Barn och Ungdoms psykiatrin – Ungdomsmottagningen – Sorgbearbetning – Anhörig Center – Lotsen – Råd och Stödenheten – Utredningsenheten – Länkarna

Tack för du läste.

Ida.

 Ta del av Idas övriga texter genom att klicka HÄR