Duke W. Shane – Ett bra liv med bra strategier

Jag tror att alla som drabbats av psykisk ohälsa i en form eller annan samt alla som i sin vardag kommer i kontakt med dessa personer skulle hålla med mig om att det tar massor energi att hålla huvudet över vattenytan. För många av oss så kan det som vore självklart för andra vara en kamp för oss. Detta kan handla om allt från hur vi fungerar i sociala sammanhang, hur vi får vardagen att fungera, hur vi påverkas av relationer, vilken nivå av stresstålighet vi har eller huruvida vi ens klarar av att stiga upp om morgonen. Därför behövs det ofta en rad strategier för att få allt att fungera så bra som möjligt. Det finns hur många strategier som helst, bra som dåliga, och de varierar från person till person. I egenskap av någon med en livstid av psykisk ohälsa och allehanda prövningar i bagaget så tänkte jag dela med mig av några strategier som i alla fall fungerar för mig.

Ångesten – detta monster i bröstkorgen…

Jag har en ganska hög grad av ångest för det mesta och av mina svårigheter så är ångesten den som är jobbigast att hantera. Det kan handla om allt ifrån en mildare generell ångest till panikattacker.

Det värsta med ångesten, enligt mitt tycke, är att den är så fysisk i natur. Den sätter sig i bröstet, kan göra riktigt jävla ont och göra så att jag får andningssvårigheter, yrsel och ibland illamående.

Ångest är, som de allra flesta vet, inte farligt utan snarare livsviktigt för vår överlevnad efter dess funktion är att förbereda kroppen för direkt fara. Problemet är väl snarare när ångesten sätter in då det inte finns någon synbar anledning. Några strategier som hjälper mig är;

  • Att undvika olika former av stress in i det sista. Jag blir oerhört stressad av andra människor då jag även är högkänslig så därför så är det viktigt för mig att undvika stora folkmassor, stressande arbetsmiljöer och att vara nära personer som är arga, skäller och/eller ”kränger” i tonen när de pratar.
  • Möjligheten att dra mig tillbaka när det behövs. För mycket social interaktion med andra kan trigga igång min ångest och då är det viktigt för mig att jag kan ha möjligheten att gå ifrån och vara själv för att sortera intrycken för att jag ska kunna fungera optimalt.
  • Att ha en gitarr till hand och att få spela på den. Jag har upptäckt med åren att det lugnar mig att spela gitarr, det hjälper mig liksom att fokusera på det som är viktigt snarare än att låta mina tankar fara omkring. Musik överhuvudtaget är lugnande för mig och det kan vara allt ifrån Simon & Garfunkel till Watain. Black Sabbath är dock alltid bäst.
  • Rätt umgänge. Jag umgås helst med lugna, jordnära, intellektuella och djupa personer. Bäst relationer har jag med personer som själva är något udda och har liknande erfarenheter och värderingar som jag. Mina vänner är såklart de allra finaste på planeten.
  • En bra och personlig arbetsplats. Jag har nog världens allra finaste arbetsplats där jag får förutsättningarna att sköta mitt arbete på mitt eget sätt. Jag får inreda vårt kontor som jag vill vilket gör att jag känner mig både hemma och trygg och jag har fantastiska kollegor som välkomnat och behandlat mig oerhört fint sen dag ett.

Svärtan –depressionen…

Det var svårt för mig när jag med psykologens hjälp till slut insåg att jag troligtvis lidit av depression redan sen barnsben. Jag kan inte minnas att jag någonsin upplevt mig själv som fullständigt glad och trygg. Depressionen har jag lärt mig att kunna hantera på en daglig bas i form av terapi och antidepressiva. I mitt fall så har Sertralin fungerat väl för mig under snart sju år. Men även om medicinen hjälper mot känslor av sorg, självförakt, hat och hopplöshet så krävs det att jag aktivt arbetar med mig själv. Här är några strategier jag använder mig av för att hantera denna ”svärta” som jag kallar den;

  • Inse att det är sjukdomen som talar. Jag har visst, rent rationellt, i ganska många år att det är depressionen som gör sig påmind när jag fullkomligt drunknar i självförakt, hatar den jag är och hur jag ser ut, känner mig värdelös och att jag är ett oönskat misstag. Jag intalar mig, återigen helt rationellt, att dessa känslor bara är en del av sjukdomen och att det dessa känslor och skeva uppfattningar egentligen INTE överensstämmer med verkligheten och hur andra ser mig.
  • Wall of Fame. Detta är faktiskt något som en av mina allra bästa vänner, Fredrik Thyberg, lärt mig utan att veta om det. På sitt kontor hade han en vägg täckt av tryckt material och foton som visar bra och positiva saker han åstadkommit i sitt arbete och privatliv. Saker att vara stolt över alltså. Jag har stulit denna strategi av honom och gjort till min egen. Jag omger mig med saker, bilder och texter som påminner mig om bra saker jag åstadkommit och upplevt. Det kan vara gamla tidningsartiklar, intyg, diplom, foton, skivor och böcker jag varit delaktig i. Det hjälper mig att hantera känslan att vara oduglig genom att kunna se fysiska manifestationer av mina prestationer. Det påminner mig om att jag faktiskt inte är värdelös.
  • Mina vänner & partners. Jag har nog generellt en ganska låg självbild som får mig att känna mig värdelös, tråkig, oattraktiv och som en oerhört dålig vän. För att kunna motverka dessa känslor så försöker jag att påminna mig om att jag numera faktiskt har fantastiska vänner som är både kloka, jordnära, empatiska, bildade, kreativa och som bryr sig om mig. Ekvationen är denna; de hade INTE velat vara nära mig eller vara mina vänner om de hade samma syn på mig som JAG har själv. Och när det gäller romantiska relationer så gäller samma sak med tillägget att ingen av dessa fantastiska och vackra personer skulle ha velat eller vilja vara med mig om jag vore så motbjudande, tråkig och oattraktiv som jag ofta känner mig.

Detta är alltså några av mina strategier för att kunna må så bra som möjligt, även när det är svårt. De fungerar kanske inte för alla eftersom vi är olika men de fungerar för mig. Vissa har jag kommit fram till på egen hand genom åren och andra har jag ”snappat upp” från personer i min omgivning.

Ett tips är att ta reda på så många olika strategier som möjligt och testa att tillämpa dem i din vardag. Fråga närstående och personer som kan ha liknande erfarenheter som dig hur de hanterar sina svårigheter. Våga vara öppen, ställ frågor och var aldrig rädd för att sträcka ut en hand och be om hjälp.