Louise Sandberg – Strategier och acceptans

Hantera ångesten genom andningen

Personligen är jag en tänkande varelse. En del (kanske den största) i mitt mående är att jag sedan tidig ålder stängt av många av mina känslor. Därför resonerar jag alltid kring olika händelser och eventuella scenarion. Detta är ofta roten till mycket av min ångest och det är en ständig energikostnad. När jag tänker för mycket katastroftankar och ”tänk om” så är det första jag gör att försöka börja fokusera på min andning. Ofta när hjärnan skenar iväg så slutar man andas ordentligt vilket stressar upp kroppen och förvärrar hela situationen. Om jag har svårt att andas ordentligt så håller jag för ena näsborren och andas med näsan, detta tvingar kroppen till djupandning och jag försöker då fokusera på hur min kropp känns. Detta är ungefär som en mindfulnessövning. Jag gör sällan någon annan meditation än att fokusera på andningen då det lätt känns flummigt eller inte skingrar mina stressade tankar särskilt effektivt. Men många andra blir hjälpta av mindfulness eller meditation och det finns många bra appar med övningar eller hela sessioner.

Yoga mot grubbel och rastlöshet

En annan sak som också kan hjälpa om jag är hemma och är rastlös eller grubblar kan vara att leta fram någon kort yogaövning på YouTube. Inte för att träna eller meditera men för att fokusera rent fysiskt, rikta tankarna till att hålla kroppen så som personen i videon och känna efter hur jag spänner mig och hur andningen kan få mig att slappna av och klara av övningar jag aldrig gjort innan. Det är svårt att hålla en pose samtidigt som man tänker på vad som kanske skulle kunna hända om jag gör en viss sak om två veckor eller hur jag kommer reagera om någon kanske skulle säga något speciellt till mig utan förvarning.

Rätten att känna det man känner

Eftersom jag ofta tänker istället för att känna så försöker jag aktivt att påminna mig själv om min rätt till mina känslor, tankar och reaktioner. Bara för att något blivit fel eller inte känns ok så betyder inte det att jag har misslyckats eller gjort något fel. Jag pratar även mycket med min familj för att inte gå ensam i mina funderingar då det ofta spårar ur annars. Min psykolog har också varit en oerhört stor hjälp och innan jag fick träffa henne så pratade jag med en väldigt bra kurator. De som kan mer om psykisk hälsa och ohälsa kan ofta ge redskap för att kunna förstå och hantera sin problematik men de kan även hjälpa till med acceptansen över vad som händer.

Dagsjukvårdens olika skolor

En stor hjälp som har gett mig många aha-ögonblick är ångestskolan och självkänsloskolan som jag gick via dagsjukvården. Där får man mycket matnyttig information om hur man fungerar och varför och vad det leder till för tankar och känslor. Man får även prata med andra och känna att det är fler som delar de känslor och tankar som man känt sig så ensam om. Detta är kunskap som jag tror alla kan behöva i dagens samhälle, redan i högstadiet borde man få lära sig det i skolan eftersom man annars ofta känner sig konstig och annorlunda i den åldern. Det skulle även hjälpa om man höll det som allmänna kurser så att man inte längre är så rädd för att prata om ångest och känslor.

Kunskap ökar acceptans

Om fler hade kunskap om psykisk hälsa och ohälsa så tror jag att det skulle bli en bättre acceptans i samhället, både på arbetsplatser och skolor men även människor emellan. Kunskapen om varför man känner eller beter sig som man gör kan även skänka ett lugn när situationer uppstår, det kan till exempel hjälpa dig genom ett ångestanfall då du vet att det är kroppen som reagerar på någon form av stress och inte att du är döende. Det blir även lättare att känna igen när man kan hantera saker och ting själv och när man faktiskt behöver hjälp.

Läs fler inlägg och texter av Louise genom att klicka HÄR