Louise Sandberg – Att bollas mellan olika instanser

Min första kontakt var med primärvården. Jag ringde själv under sommaren 2015 då jag inte kom ur en lång svacka med mycket dysterhet och distans till mina känslor. Då fick jag inte mycket till hjälp och bet istället ihop inför terminsstarten. Men i oktober 2015 tog det stopp och jag behövde akut hjälp. Jag ringde min vårdcentral som valde att inte ta emot mig utan föreslog istället öppenvården (allmänpsykiatrin Trelleborg).

Efter många om och men där sköterskan på öppenvården ifrågasatte andra instansers åsikter om att jag borde få hjälpen från min vårdcentral och ingen annan, så bokades en tid in till en vikarierande läkare på vårdcentralen. Denne läkare tog ungefär fem minuter på sig för att ställa diagnosen depression, skriva ut piller och sjukskriva mig en månad. Han ansåg dessutom inte att jag borde gå till denna vårdcentral då jag flyttat från Trelleborg till Lund. I Sverige har vi fritt vårdval, jag har växt upp med denna vårdcentral och förutom lägenhet och skola så hade jag mitt liv i Trelleborg. Det är mitt val om jag vill ha kvar min vårdcentral i Trelleborg, inte läkarens.

Idag har jag inte längre kontakt med vare sig den läkaren, den vårdcentralen eller ens primärvården. Efter ett års hunsande mellan olika läkare i både Trelleborg och Lund så fick jag komma till allmänpsykiatrin och har idag min läkarkontakt där. När jag sökte hjälp hos min vårdcentral så förväntade jag mig att bli sedd av den läkare jag mötte, jag väntade mig att denne skulle ha kunskap nog att antingen hjälpa mig med behandling eller med att se till att jag hamnade hos en instans som kunde. Istället får jag gå hemma och knapra piller som till alla mina olika läkares frustration inte har fungerat utan snarare gjort mig sämre.

En patient som mår så dåligt som jag gjorde ska inte bli bemött med ifrågasättande och överseende leenden. Bara för att patienten tagit sig dit och dessutom kan både förklara sin situation och föra dialog så innebär inte det att patienten mår bra.

En läkare borde inse sin maktposition och vara ödmjuk och lyssna på vad patienten berättar. Jag kan köpa att man skickas hem på en månads sjukskrivning som en initial behandling/rehabilitering. För många är det kanske en längre vila som behövs. Men om patienten inte blir bättre så anser jag att läkare ska ta detta på allvar och påbörja en mer noggrann psykiatrisk undersökning.

Antidepressiva är ofta bra för att lätta ett dåligt mående men idag vet vi att det är extremt sällan som det räcker med medicinering för psykisk ohälsa. Om läkaren inte kan sätta en säker diagnos relativt direkt så bör denne remittera patienten vidare till en instans med mer erfarenhet och med möjlighet till längre kontakter är 15 minuters möten en gång i månaden. I Trelleborg finns triagemottagningen som kan bedöma vilken form av psykiatrisk hjälp som patienten behöver, de är dessa som borde ta över när primärvården inte kunnat hjälpa tillräckligt. Att bota en halsfluss är inte samma sak som att lätta ångest.

Läs fler inlägg och texter av Louise genom att klicka HÄR