Mitt namn är Josefin och jag är 26 år gammal. Vad som kännetecknar mig är väl att jag en något försiktig typ. Jag är ganska reserverad och uppfattas säkert som blyg till en början. När man lär känna mig är jag helt tvärtemot och pratar gärna och mycket. Särskilt om tv-serier, musik och katter som är de grejer som ligger mig mycket varmt om hjärtat. Ett annat intresse jag har är att läsa och skriva. När jag läser så väljer jag oftast deckare, ju råare desto bättre, men när jag själv skriver så blir det dikter. En dröm jag har är att själv ge ut en bok men det lär nog dröja några år till.

Jag har egenerfarenhet av psykisk ohälsa. När jag var 17 år fick jag bl.a diagnosen depression och har själv upplevt positiva och negativa sidor av psykiatrivården, både inom slutenvården och öppenvården. Det har varit en lång väg att gå till att må bättre och den resan fortsätter. Jag tror att det är oerhört viktigt att dela med sig av det för att förbättra bemötandet mot människor som söker eller behöver hjälp.

Under min uppväxt med en missbrukande förälder blev jag något av en tapetblomma. Jag stod mycket i bakgrunden, redo att läsa av människor i min närhet. Jag tycker mycket om att lyssna på och känna in andra människor men också olika situationer.

När jag var yngre och det var dags för mitt gymnasieval så valde jag tyvärr Mediaprogrammet och det passade inte mig alls. Jag ville ju använda den kunskap jag samlat på mig, genom att iaktta människor hela livet, till något bra. Som tur fick jag chansen på senare år att börja jobba inom psykiatrin och stortrivdes. När jag hade bestämt att detta var något jag ville satsa på så gick jag en utbildning och nu är jag utbildad och jobbar inom socialpsykiatrin. Det trivs jag oerhört bra med! Särskilt nu när jag också kan kombinera det i arbetet med projekt Unga Vuxna Trelleborg.

/ J

Texter av Josefin:

Funderingar kring unga personer & gemenskap

När jag sökte vård för min ångestproblematik första gången