Per Granvik (Vuxenpsykiatrin Malmö/Trelleborg)

Jag heter Per Granvik och arbetar som verksamhetsutvecklare inom verksamhetsområde vuxenpsykiatrin Malmö/Trelleborg. I min profession är jag psykiatrisjuksköterska och har arbetat inom psykiatrin i lite olika roller sedan sommaren 1980.

Är även utbildad brandman och arbetar som deltidsbrandman inom räddningstjänsten i Östra Grevie

Jag är gift och har tre vuxna barn som alla är utflugna, själv bor jag med min hustru ute på den skånska slätten.

Mina stora intressen utöver mitt arbete är min familj (har just blivit morfar), hus och trädgård, teater både att se och spela, motion av allehanda slag kanske främst löpning.

Under min yrkesverksamma karriär inom psykiatrin så har jag i olika sammanhang arbetat med frågor kring samverkan i stort som i smått. Redan i slutet på 80-talet när de stora institutionerna började monteras ned så blev det tydligt för mej att vi blev betydligt fler aktörer som skulle samsas kring de individer som vi var satta att hjälpa. Sedan dess har jag i olika sammanhang varit involverade i projekt och olika verksamheter där samverkan mellan olika aktörer, myndigheter och inte minst intressen har behövt att samverka. Att sammanfatta nästan 40 års arbete kring samverkan på några få rader låter sej inte riktigt göras men om jag ändå skulle försöka sammanfatta med några få ord framgångsfaktorer kring samverkan så är det dels att samverkan alltid fungerar bäst när man vill samverka dels när man kan förmå sej att lägga ner sin prestige och se till individens behov och önskemål. Den andra stora framgångsfaktorn har varit kunskap, det vill säga att vi alla har en hyfsat enig bild om vad det är vi skall göra och hur behoven ser ut. Och den sista ingrediensen i denna framgångscocktail är utan tvekan att ta tillvara på målgruppens egna erfarenheter och berättelser kring vad det faktiskt är som hjälper.

Genom åren har jag också kunnat konstatera att den målgrupp vi kanske haft svårast att nå och hitta bra lösningar till är våra unga vuxna. Det är inte så att det saknats initiativ och vilja. Vi har bara inte riktigt fått till det. Därför är det extra glädjande att vi nu gör denna satsning på våra unga vuxna genom detta projektet. Det gör mej också mycket stolt att vi bygger detta projekt kring de erfarenheter som målgruppen själv kan bidra med genom sina berättelser och att vi som myndighetspersoner kan få ta del av detta.