Andreas Persson

Hej,

jag heter Andreas, är 29 år och jobbar som undersköterska på hjärtavdelningen, Trelleborgs lasarett.

Har som många andra i världen diagnosen ADHD men även Bipolär sjukdom typ II.

Tidigare i mitt liv har jag brottats med bland annat kraftiga humörsvängningar, och till följd av detta sårat många människor jag älskar. Jag ville inte vara arg, men blev det för minsta lilla.

Tillslut kom jag till insikt; Så här kan jag inte leva, detta kommer bli min undergång, och jag började jobba med mig själv ett steg i taget. Hjälp till självhjälp och KBT har hjälpt mig på vägen.

Jag vill vara med i unga vuxna för att på något plan kunna stötta och nå ut till andra unga med neuropsykiatriska funktionshinder/sjukdomar. Det är inte lätt att förstå sig själv och det är inte heller lätt för de i ens omgivning. Jag vill visa att man aldrig är ensam, och det är aldrig försent att ta tillbaka kontrollen över sitt liv.

Texter 2018

Reflektioner kring vårdkontakter

Texter 2017

Ett mynt har två sidor

Första steget