Kitty Eklund

Mitt namn är Kitty och jag är 25 år gammal och bor i Trelleborg med min sambo och katt. Jag läser till socionom på Malmös universitet och har ett år kvar av min utbildning.

Större delen av mitt liv har jag känt mig annorlunda och konstig, som att något är fel på mig. Jag har ofta fått kommentarer att jag är för känslig och att jag överreagerar. Fram tills för bara några år sen levde jag med känslan av att jag är för känslig och att det är fel på mig, att det är jag som är konstig och jag som ska ändra på mig. I samma veva snubblade jag över något som hette HSP (highly sensitive person). Det är ett personlighetsdrag, inte en diagnos, som innebär att man har en sensitiv förmåga. Högkänsliga personer uppfattar mycket mer detaljer och nyanser i sin omgivning på grund av att vi har ett känsligare nervsystem. Som högkänslig kan man känna av stämningar och humör samt gå in så mycket i andras känslor att vi till och med bär på andras känslor. Det är något som jag har gjort mycket under min barndom, burit på andras känslor, och jag tror det är för att de själva inte har accepterat känslan eller vågat känna efter. Som högkänslig är man känslig för intryck, framförallt för känslor och sinnesstämningar, men även för ljud, doft, känsel och smak. Det är saker som kan störa oss väldigt mycket.

Jag ser det som att jag går runt med mina känslospröt ute hela tiden och känner av min omgivning och stämningen runt mig. Detta gör att jag lägger mycket tid och energi på att bearbeta så mycket intryck och jag kan lätt bli trött eller utmattad. Sådant som många tycker är bagateller kan såra mig väldigt mycket då jag är känslig. Men idag har jag lärt mig att det är okej, för att jag är som jag är och det är okej. Ingen kan någonsin ta ifrån mig min känsla eller upplevelse av en situation och om jag blir sårad så är det min upplevelse. Jag tycker ju att det är dem i min omgivning som snarare under reagerar på saker och ting än att jag överreagerar.

Listan kan göras lång på hur högkänsliga människor fungerar och de olika drag som vi har. Men det viktigaste är att det är okej att vi är olika. Alla människor utgår alltid ifrån sig själv, sina känslor och erfarenheter. Jag får ofta höra att jag ska strunta i saker och rycka upp mig istället. Men det kan jag inte för jag fungerar inte så. De som säger så till mig fungerar på det viset, men det gör inte jag. Det som jag tycker är jobbigast är bristen på förståelse ifrån andra människor, för jag upplever inte att det är många som förstår mig. Att jag känner som jag gör eller att jag är som jag är. Därför tycker jag att det är så viktigt att kunskapen om HSP kommer ut och blir uppmärksammad. Det är cirka 20% av världens befolkning som är HSP:are, vilket innebär att cirka var femte människa är en HSP:are.

Jag har mått dåligt under större delen av mitt liv och kämpat med panikångestattacker och ångest. Jag har alltid bara sett det som att det är fel på mig och att jag måste ändra mig. Men all kunskap som jag fått inom HSP har gjort att jag ser mig själv i ett nytt ljus. Jag har alltid sett min känslighet som något dåligt men idag ser jag det som en gåva och som en styrka. För jag kan känna av, lista ut och förstå olika saker i större utsträckning än många andra. Idag har jag även en annan respekt för att acceptera att andra inte förstår saker som är så självklara för mig, för det har jag haft fruktansvärt svårt för tidigare. All denna kunskap gör också att jag förstår mig själv på ett nytt sätt, kan hantera det bättre och även förklara för andra bättre varför jag är som jag är eller reagerar som jag gör. Det har gjort det så mycket lättare för mig. Det är fortfarande en lång bit kvar på min resa men jag är på god väg.